Ja, länge trodde vi i Sverige att den var svensk och fick namnet Rosa x suionum. Men det har med tiden visat sig att den inte alls är någon helsvensk ros. Än så länge finns den i albagruppen i rosbibeln, men det är en tidsfråga innan den får byta grupp och även namn. Tänk som det kan bli i rosvärlden när man börjar samarbeta över nationsgränserna med forskning och DNA. Oavsett vilken ros det är som i Sverige går under namnet ´Minette´, så är det en älskad ros. På Kom-och Visadagarna är nog den här den den allra vanligaste. Med vanlig menar jag att den finns på många ställen och är älskad och att den följs av en historia om hur rotskottet hamnat i just den trädgården. Den får ofta namn efter personen som gett bort den eller från platsen den kommer från. Jag älskar min "Joakimsros", som den hette först hos oss. Som den doftar! Och vilka underbara blommor! Enda nackdelen, och som även är karaktärstecknet, är att den inte tål regn särskilt bra, både knopp och blomma ruttnar. Men en solig sommar....DÅ!
Tre stycken finns här på min gård, skapligt stora. Trist men ruttna knoppar. Tänkte försöka täcka med pressenningar om jag hinner före regnet förstås.
SvaraRadera/Anette
När man äntligen lärt sig namnen så byts de ut...suck..
SvaraRadera`Minetten´ har jag också. Innan jag lärde mig det här med rosnamn och sorter så ingick den i min rosgrupp - tvålrosor - för den doftar som rosentvål. Dock är den ytterst tråkig att skåda när det har varit en regnperiod!
Just tvål är det många besökare som säger. Fast rosen heter fortfarande ´Minette´.
SvaraRadera