Klätter och kläng - ´Ilse Krohn Superior´

´Ilse Krohn Superior´är en fantastisk klätterros. Lars-Åke Gustavsson kallar den till och med "DEN BÄSTA ÅTERBLOMMANDE KLÄTTERROSEN". Det är en zon 3-ros och han skriver att den blommar oavbrutet från midsommar till senhösten. Nu har ju jag, som ni vet, zon 4-5 och det betyder att den ofta fryser ner ganska mycket. Men eftersom den blommar både på årsskott och fjolårsskott så gör inte det så mycket. Jag har så många andra rosor som blommar tidigare, så det är bara bra att några dröjer. Men när den här står i knopp och börjar blomma, ja då är det lycka! Blommorna är STORA, som en kupad handflata, gräddvita och doftar såååå gott.

Klätter och kläng - ´Hybrida´

´Hybrida´ är nog den tuffaste av alla honungsrosor, kan odlas upp till zon 6! Som alla honungsrosor så har den en underbar doft. Den är så rikblommande att man inte kan se lövverket när den blommar som bäst. För att inte tala om alla nypon! Varje liten blomma blir ett runt och rödorange litet nypon, som är så trevliga att använda i juldekorationer. Fast i ärlighetens namn så är ´Hybrida´inte MIN favorit i helenae-gruppen, men väl makens. Han gillar gula rosor och ´Hybrida´är ganska gul. På översiktsbilden av ´Geschwinds Nordlandrose´, som jag visade igår, finns också en gul ros med till höger, det är hybridan. Klematisen som är med på den här bilden är ´Rouge Cardinal´ och i bakgrunden syns ´Valdemar´.

Klätter och kläng -´Geschwinds Nordlandrose´

Jag är väldigt svag för klätterrosor i multiflora-gruppen, trots att de är engångsblommande. De är så otroligt rikblommande att enbart blomningen är bedövande. Många av dom doftar dessutom väldigt gott. För några år sedan fick jag för mig att jag skulle samla på rosor framtagna på 1880-talet av ungraren Rudolf Geschwind . De flesta av hans rosor är inte så enkla att få tag på, de fick aldrig något stort genomslag, jag tänker presentera några av dom som en särskild grupp senare. Han tog fram dessa engångsblommande rosor, precis när rosodlarna hade knäckt koden för att få fram återblommande rosor. Så man kan säga att han var omodern redan från start. Kanske därför som jag känt sympati med honom och hans rosor. Men den ros jag visar idag är inte svår att få fatt på. Den är VÄLDIGT odlingsvärd trots att den nu är engångsblommande. Det är ´Geschwinds Nordlandrose´. Rosen har en kall rosa färg med en lila ton. Doftar riktigt gott! Det som är det mest dekorativa är ändå bladverket, som man kan glädjas åt även när rosen inte är i blom. Helt friskt och underbart sidenlikt. De är härliga att känna på. På översiktsbilden syns "Rosentunneln" utifrån och ´Geschwinds Nordlandrose´är i mitten me ´Venusta Pendula´till vänster. Igår visade jag Rosentunneln inifrån.

Klätter och kläng - ´Flammentanz´

Jag kan tänka mig att den här rosen är den allra vanligaste klätterrosen i trädgårdar runt om i landet. Den ska vara härdig tom zon 6, vilket är en bedrift för en engångsblommande klättrare, den blommar på fjolårsskotten. Vissa somrar är den helt underbar här, andra somrar är den angripen av barkfläcksjuka och jag tänker att NU ska den bort! Men de jag har är kvar ändå. Om jag älskar den? Nja.

Klätter och kläng - ´Excelsa´

Jag har köpt den här rosen som ´Super Excelsa´, men jag kan svårligen föreställa mig att detta är något annat än ´Excelsa´. Det är en wichurana-ros, som blommar oavbrutet från midsommarveckan till dess frosten tar den i oktober. Den växer sakta men säkert här, ingen snabbväxande ros, men den ska kunna komma upp i 5-metershöjder. Den har ingen doft, men den fyller verkligen sin plats när allt annat har vissnat.

Klätter och kläng - ´Emelie´

´Emelie´är en mutant av den gula klätterrosen ´Leverkusen´. Den är lite speciell i färgen, den är inte rosa, inte gul, inte orange, inte sämskskinn......ja vad är det för färg? Den har vuxit långsamt här och efter ~4 år är den fortfarande bara en liten bit över metern. Kan man kalla den klätterros då tro? Jag har den placerad i en rundel där det finns mycket rötter från lönnarna som växer i Rosengården, då jag får kanske ta mig i kragen och förbättra lite för henne.

Klätter och kläng - ´Coral Dawn´

Jag kan inte påstå att ´Coral Dawn´är starkväxande hos mig, men den kommer med några grenar varje år. Nu trängs den med clematisen ´Etoile Violette´ som också skyddar. Den är betydligt kinkigare än släktingen ´New Dawn´. Färgen är ganska laxrosa, vilket kan göra den något svårplacerad för den estetiskt lagde. Rosorna är stora och doftar riktigt gott och så producerar den blommor länge.

Klätter och kläng - ´Constance Spry´

Jag tänker att ´Constance Spry´måste vara en av de vackraste klätterrosor som finns! Den har gallican ´Belle Isis´som ena föräldern, även den en av mina gallicafavoriter. LÅG (Lars-Åke Gustavsson) lägger den som modern buskros, men säger också att den kan användas som klätterros. Det är en av David Austins första, kanske rent av den allra första, ros som han gjorde. Blomman har en vacker form och doften, ja, den går inte att beskriva - så härlig är den! Tyvärr bara engångsblommande. Helfigursbilden är tagen för några år sedan, när Stora Rosengången var ganska nyplanterad.

Klätter och kläng - ´Captain Samuel Holland´

Den käre kaptenen är en kanadensisk ros, framtagen av Dr. Felicitas Svejda i Explorerserien. Nu har kanadensiska rosor och jag, generellt sett, inte något gott förhållande (frånsett rugosorna) men ´Captain Samuel Holland´sköter sig riktigt bra. Den sitter i min Stora Rosengång, där jag har mest gallicor, så färgen är inte helt lyckad när de är i blom. Fördelen är att kaptenen blommar långt in på hösten. Jag tror inte att den är så enkel att få fatt på i Sverige. Tyvärr, för den är en trevlig klätterros. Saknar doft, men vad kan man begära av en ros som blommar konstant.

Klätter och kläng - ´Blush Rambler

´Blush Rambler´är en av favoriterna. Det är en multifloraros med ett vitalt växtsätt. Kraftiga årsskott, vackert och friskt bladverk och enorma klasar med blommor. Multiflororna har en god spridning på sin blomning. Den som slår ut först här ´Aglaia´börjar redan midsommarveckan och ibland något tidigare. ´Blush Rambler´börjar blomma först i slutet av juli och håller på en bra bit in i augusti. Det är en ros som alltid får många kommentarer av besökare. Lars-Åke anger den till zon 3 och nu vet ni att jag har zon 4-5. Det här är ingen kinkputt och den sitter dessutom inte i skyddat läge, så jag kan nog föreställa mig att den är betydligt härdigare. Så lättälskad!

Klätter och kläng - ´Blairii nr 2´

Den här rosen köpte jag för ~10 år sedan och den har bara blommat EN gång, sommaren 2008. Varför den blommade just den sommaren är fortfarande en gåta för mig. Jag köpte den innan jag hade förstått att bourbonhybrider inte vill leva i min trädgård. Det är dessutom en ros för zon 2-3. När jag köpte den tänkte jag inte på zoner, går det så går det! Jag gillar historiska rosor och den här är från 1845, precis 100 år äldre än jag själv. Den dagen som den slog ut, den 25 juni 2008, så undrade jag över doften när jag gick in i rosengården. Något härligare möts man sällan av. Doften var inte stark, men helt fantastisk! Och så vacker rosen var. Jag bestämde mig genast att aldrig gräva bort den utan vårda den efter bästa förmåga, kanske den vill blomma fler år! Blomman är ganska stor och har en varmrosa färg med en aning honung i tonen. Bladverket är friskt och vackert, så den fyller sin funktion även när den inte blommar.

Klätter och kläng - ´American Pillar´

´American Pillar´ tillhör gruppen wichurana-rosor. Jag gillar den gruppen för att de är rikblommande och har vackert glänsande bladverk. En del blommar konstant hela säsongen. Fast det gäller nu inte ´American Pillar´ hos mig. LÅG anger den som en zon 3-ros och jag har zon 4-5. Under alla år jag har haft den har den bara blommat rikligt en gång. Orsaken var att jag inte brydde mig om att binda upp årsskotten på hösten, så när snön kom blev de liggande på marken. Det gjorde susen. Som den blommade. Den är således frostkänslig här och blommar oftast, som på bilden, bara på de grenar som är längre ner mot marken. Spännande att se hur det blir i sommar, här har inte, varken klätts in i vinterväv, eller bundits upp. Kanske den här sommaren...........

Klätter och kläng - ´Aksel Olsen´

Honungsrosor är lättälskade! Jag har försökt samla på mig så många som jag hittar och ´Aksel Olsen´tillhör dom. Enkla vackra blommor med synlig ståndarkrans är lätt att attraheras av, doften en annan parameter. MEN något taggiare får man leta efter! LÅG anger den till zon 4, men här är det den kinkigaste i R. helenae-gruppen! Den lär kunna bli upp mot 7 meter hög, men hos mig håller den sig betydligt lägre ~2-2½ meter, kanske främst för frostkänsligheten. Men visst ser Aksel pigg och glad ut!?

Klätter och kläng - ´Aglaia´

Jag har ganska många klätterrosor. Att känna sig omsluten av dessa skönheter är en höjdare! De finns här i mina två rosengångar, mängder av spaljéer och plank, portaler, torn och träd. Jag tänker att för den som har ont om plats i sin trädgård så är klätterrosor perfekt, att utnyttja luftrummet! Jag tar dom i alfabetisk ordning utan indelning i grupper.
´Aglaia´, som är en multifloraros, är den av alla mina klätterrosor som blommar först. Den är starkväxande och är nog uppe i sin fulla höjd nu, ~4 m. Blommorna är blekgula och blir sen krämfärgade innan de vissnar. Den har hela tiden varit frisk och fin här, men LÅG skriver att den kan angripas av mjöldagg....Han skriver också att det är en z 3-ros. Tilläggas då att mina rosor växer i zon 4-5, men med alla häckar och plank så har jag bitvis ganska bra microklimat. Den växer i "Lilla Rosengången". Förra sommaren blommade den inte alls, Kung Bore hade beskurit rejält, men i år hoppas jag på fin blomning igen.

Jungfrurosor . vita rosen

Idag lägger jag in den sista alban. Bilderna i den avdelningen är slut nu, så det får bli en annan rosgrupp i morgon. Jag är väldigt nöjd med att jag tagit tag i sorteringen av mina rosbilder. Jag har ytterligare närmare 10 albor som jag inte har bild på, så nu vill det till att skärpa sig i sommar. ´The White Rose of York´har jag nämnt tidigare. Lars-Åke Gustavsson skriver att den är synonym med ´Maxima´, Vit Bondros. Den här har jag köpt som ´The White Rose of York´, men i mina ögon är det en ´Alba Semiplena´. Det råder ibland ganska stor förvirring bland de som är rosförädlare. Nåväl, om det är semiplenan (som betyder halvfylld) så är det en ros som varit i kultur sedan 1300-talet. En riktig antikvitet. Doftar starkt och gott, men har en benägenhet för rost (som så många albor).

Jungfrurosor - finsk "hitteros"

Jag har köpt Tertin Kartano från min favoritroshandlare i Finland, Matti Kulju i Uleåborg. Han har ett stort sortiment av de finländska hitterosorna. Den här rosen, Tertin Kartano, har tydligen blivit identifierad som ´Maiden´s Blush´. Jag refererar till en av mina rosenvänner, Helena Verghese Borg, som berättar att den ros som säljs i Sverige som ´Maiden´s Blush´ är ´Great Maiden´s Blush´, något som även Lars-Åke Gustavsson nämner. Den RÄTTA ´Maiden´s Blush´är svår att få fatt på. Lars-Åke skriver att det är svårt att skilja rosorna åt, men att ´Great Maiden´s Blush´har större blommor och är högre. Låter det krångligt? Hmmmm. Jag kan bara säga att Tertin Kartano (som för övrigt betyder Terttis herrgård - vilket förmodligen är fyndplatsen) är en doftbomb! Oerhört vacker och fin i både växtsätt och form. Mmmmmmm.

Jungfrurosor - väldoftande

Nu tycker ju jag att alla albarosor är väldoftande, men den här har till och med fått namnet väldoftande, ´Suaveolens´. När jag kikade i rosbibeln häromdagen så såg jag att det inte bara är damascenarosor som odlas i Bulgarien för framställning av rosolja, utan även denna albaros. Jag hörde någon gång att det behövs tre ton med rosblad för att framställa en liter koncentrerad rosolja! Oerhört och svårt att föreställa sig vilka odlingar som finns där. Nåväl, ´Suaveolens´ är en vacker ros, men som hos mig har benägenhet att få rosrost, vilket inte är så vackert. Säg den skönhet som är beständig!

Jungfrurosor - ´Pompon Blanc Parfait´

Om ni bara anar vilken älsklig ros det här är! Den växer buskigt och fint och bladen är så vackra. Blommorna är inte särskilt stora men de kommer i klasar och varje ros är tätt, tätt fylld. Den är bara för ljuvlig. Jag tänker att varje albaälskare bara MÅSTE ha den här! Den blommar något senare än andra albor och när den är i blom blir det flera besök om dagen till den, bara för att beundra den. Jag ser redan fram mot sommarens blomning!

Jungfrurosor - en rosförädlares hustru

´Mme Plantier´är en ljuvlig ros och en av albafavoriterna. Långa ranka grenar som jag stöttar mot en av planken jag har i Rosengården. Favorit är den för färgkombinationen kritvit blomma och röd knopp. Mmmmm. Dessutom har den grönt öga, och doften är sagolik!!! Jag har rosenvänner som använder madammen som klätterros och det är vackert särskilt som den är väldigt rikblommande. Tyvärr har jag ingen bild på madammen med både blomma och knopp, inte heller på "kroppsbild", som vanligt är det själva blomman jag fascineras av.

Jungfrurosor - svearnas ros

Ja, länge trodde vi i Sverige att den var svensk och fick namnet Rosa x suionum. Men det har med tiden visat sig att den inte alls är någon helsvensk ros. Än så länge finns den i albagruppen i rosbibeln, men det är en tidsfråga innan den får byta grupp och även namn. Tänk som det kan bli i rosvärlden när man börjar samarbeta över nationsgränserna med forskning och DNA. Oavsett vilken ros det är som i Sverige går under namnet ´Minette´, så är det en älskad ros. På Kom-och Visadagarna är nog den här den den allra vanligaste. Med vanlig menar jag att den finns på många ställen och är älskad och att den följs av en historia om hur rotskottet hamnat i just den trädgården. Den får ofta namn efter personen som gett bort den eller från platsen den kommer från. Jag älskar min "Joakimsros", som den hette först hos oss. Som den doftar! Och vilka underbara blommor! Enda nackdelen, och som även är karaktärstecknet, är att den inte tål regn särskilt bra, både knopp och blomma ruttnar. Men en solig sommar....DÅ!

Jungfrurosor - dassarosen

Vilket namn man ger den här underbara rosen nere på Österlen! Men det kanske säger något om hur gott och starkt den doftar och vad man kunde dölja med albarosen ´Maxima´. Man brukar ju säga att kärt barn har många namn, hör här; ´Jacobite Rose´, ´La Rose de York´, ´White Rose of York´och så ´Maxima´förstås. Det är väl det namnet man oftast köper den som i Sverige. Den är en vanlig ros i gamla trädgårdar och vi som inventerar rosor stöter ofta på den på Kom-och-Visadagar. Den kan ibland få en rosa ton.

Jungfrurosor - jungfruns rodnad

´Maiden´s Blush´, har jag köpt den här rosen som. Men när jag lyssnar på rosenvänner och lusläser rosbibeln så är det tydligen oklart vilken ros det egentligen är som saluförs under detta namn. Under en lång tid har rosen ´Great Maiden´s Blush´sålts under det här namnet. Men tydligen så skiljer sig höjd och storlek på blomman rätt kraftigt åt. Så vilken jag egentligen har, det vet jag inte. Däremot vet jag att den jag köpt som ´Maiden´s Blush´inte växer kraftigt hos mig, utan har fortfarande, efter flera år, bara ett par tre blombärande grenar om året. Det tycker jag är trist, för det är en så älsklig ros, både i färg, doft och form.

Jungfrurosor - ´Josephine de Beaurharnais´

Denna alba älskar jag. Den är så vacker i form, växtsätt och har en underbar doft. Jag brukar tvinga besökare i trädgården att stoppa näsan i den. Den är synonym med en ros som Lars-Åke Gustavsson nämner som ´Belle de Ségur´, men jag har köpt min som ´Josephine de Beaurharnais´, så det får den heta hos mig. LÅG tänker att den har många egenskaper gemensam med ´Great Maiden´s Blush´, en ros som jag inte har och kan jämföra med. När jag tänker efter så behöver jag nog skaffa den. Hmm. Hade jag skrivit det här blogginlägget för ett år sedan så hade jag lagt in ´Hurdal´ här. Men nu finns den inte längre med i alba-gruppen utan ligger som en vildros i villosa-gruppen.

Jungfrurosor - den ursprungliga

´Gudhem´ är en hitteros som fått sitt namn efter platsen den blev funnen på. Det var Ingemar Fägerlind, en känd rosälskare, som fann den. Han har sitt sommarboende i prästgården vid Östra Tunhem, en mötesplats för alla med rosor som passion en helg om året. Jag hade möjlighet att vara där och få en guidad tur för ett antal år sedan. Då berättade han att en skröna, som är fäst vid den här rosen, säger att det var nunnor nere i Tyskland som hade med sig den här rosen till klostret i Gudhem för att ära Jungfru Maria. En ren, vit och enkel ros var det som passade henne bäst. Lars-Åke Gustavsson tänker att rosen är identisk med Rosa x alba, den ursprungliga rosen i albagruppen. Hos mig har den en stor benägenhet för att få rosrost, vilket inte är så kul. Men jag tycker det är trevligt att ha rosor med historia, så den får bo kvar.

Jungfrurosor - drottninglik

´Königen von Dänemark´ är en skönhet. Jag har många gånger tvivlat på om det verkligen är en alba, taggmonster som den är. Lars-Åke Gustavsson skriver att den förmodligen är en fröplanta av ´Great Maiden´s Blush´ och någon damascena, vilket väl förklarar taggigheten. När den är i blom, förlåter man lätt alla gånger som drottningen huggit sig fast. Den doftar, den har vackra blommor och är frisk. Den har ett kraftigt växtsätt så den behöver beskäras rejält med några års mellanrum. Nu kan det kännas som att alborna inte blir presenterade i bokstavsordning, men i min bildmapp har jag den bokförs som ´Dronningen af Danmark´.

Jungfrurosor - himmelskt

´Celestial´, som betyder himmelsk är en UNDERBAR ros. Den är ganska anspråkslös, min sitter inte så långt ifrån en stor gran och den klarar sig bra. Den doftar jättegott, kanske inte lika starkt som andra släktingar, men tillräckligt. Den är en skön ros att kika på när vinden viner ute och snön faller horisontellt!

Jungrurosor - ljuva kärlek

´Belle Amour´ är ingen typisk albaros. Själv skulle jag klassa den som damascena, både för färgens skull men också för sättet som den är taggig på. Men nu ligger den än så länge i albagruppen. Den är lite speciell på kronbladen. Ibland får den blodröda fläckar i ytterkanten. Brustet hjärta brukar jag tänka. Knopparna är djupt röda och jag är väldigt svag för rosor med avvikande knoppfärg. Doftar ganska starkt.

Jungfrurosor - ´Armide´

Snöfall är det som inleder årets andra månad. Inbäddad som av bomull har jag suttit och funderat över mina rosor. Häromdagen, på Antikrundan, så definierade man begreppet samlare. Man är en samlare om man har fler än tre av någonting. Har man fem eller fler så har samlandet tagit över. Jag tror det var Bosse Bildoktor som sa det. Jag vet att jag är en samlare. Av rosor. Fortsätter jag att visa en ros om dagen (av de jag har bilder på) så är jag klar i slutet av 2011.
Jag gör den här bloggen i samband med att jag städar bland mina bilder. Jag markerar i mitt excellark vilka jag har bilder på och de utan markering prioriteras till sommaren fotojobb. Jag har nu klarar av rosorna i Vita Rabatten och damascenorna. Nu tar jag alborna, eller jungfrurosorna, visst låter det mycket vackrare? Jag kör i alfabetisk ordning. Så den första blir ´Armide´. Det är en helvit doftbomb! Om den verkligen tillhör albagruppen kan jag fundera över, men Rosenposten, där jag köpt den lägger den där. Blommorna är helt underbara. Den blommar ganska länge.