onsdag 31 mars 2010

Bourbon-rosor ´Mme Isaac Pereire´


Ja, vad vore livet utan olycklig kärlek. Smärta och längtan i bröstet och trånande blick. Det beskriver min känsla för bourbonrosor. Dessa underbara rosor! Väldoftande, rikblommande, vackert formade, underbar färgskala. Enda nackdelen och det som gör att det blir en olycklig och obesvarad kärlek är att jag bara kan erbjuda den magraste sandjord man kan tänka sig, inte den feta mylla de vill ha. Jag kan inte heller erbjuda dessa skötselkrävande varelser alltför mycket vård. Så min kärlek blir olycklig och obesvarad. En av de stora favoriterna hos mig är ´Mme Isaac Pereire´, en helt underbar ros med handflatestora blommor med bakåtrullade kronblad. Doften är obeskrivbar! Den ska blomma precis hela säsongen, vilket den gjorde sitt första år här. Men, men, förra sommaren producerade den inte en enda blomma! Om den har klarat vintern så lovar jag att pyssla om den allt vad jag kan, även om det betyder att 700 andra rosor får leva på sparlåga!

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig 'Mme Isac Perreire' är en helt underbar ros, dessa otorligt stora maffiga blommorna och en sådan doft, härligt.

    SvaraRadera
  2. Tjusigare ros får man leta efter. Sett den ett par gånger och fallit pladask. (Ingen skada skedd).

    Ha en bra dag!

    /Anette

    SvaraRadera
  3. Men du kan väl inte mena att du har 700 andra rosor?;) Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Jag förstår om du inte kan pyssla om alla dina rosor, för det är ju så många men jag tycker att du har så fint så de måste trivas med bara din närvaro//Britt

    SvaraRadera