Den här typen av klätterrosor gillar jag, enkla rosor med ståndarkransen väl synlig. De får ett uppnosigt intryck som jag charmas av. Första gången jag såg longicuspisen var på Järnaseminariet på den första POM rosinventerar-kursen. Den fyllde hela taket på ett växthus och jag blev blixtkär! Redan på hemvägen så åkte jag vägen om Löta trädcenter i Ärla utanför Eskilstuna (Rosparadiset över allt annat) och fick den med mig hem. Då angavs den som en zon 1-ros, omöjligt hos mig, men skam den som inte försöker, så den fick det bästa skyddade läget i Rosengården. Numera klassas den i zon 3 och det vet jag går numera. Den sitter innanför ett norrplank mot "Rosentunneln" och eftersom den kan bli över 5 meter, så antar jag att den kommer att ta över hela tunneln om den klarar vintrarna lika bra i fortsättningen. Den doftar lent och gott, men inte bedövande.
Gomorron! är det samma som longicuspis mulligani? eller är det ytterligare en namnsort?
SvaraRaderaKram Ullis
Jag trodde först att de var en och samma och att det var en zon 1-2 ros. Numera anger Lars-Åke den till en zon 3-ros, så det kan knappast vara samma. Jag har för mig att det är mulliganin som är så stor och fin på Sissinghurst.
SvaraRaderaLåter och ser ut om en underbar ros.
SvaraRaderaKan väl bara betecknas som bedårande - och så är den tålig också tydligen!
SvaraRaderaÅh va fin den är. Riktigt riktigt fin. Den hamnar också på önskelistan... den börjar bli lång nu.
SvaraRadera/Nina
Tåligare än du först trodde, måste vara helt perfekt.
SvaraRaderaHa det gott
Birgitta