Bourbon-rosor ´Mme Isaac Pereire´

Ja, vad vore livet utan olycklig kärlek. Smärta och längtan i bröstet och trånande blick. Det beskriver min känsla för bourbonrosor. Dessa underbara rosor! Väldoftande, rikblommande, vackert formade, underbar färgskala. Enda nackdelen och det som gör att det blir en olycklig och obesvarad kärlek är att jag bara kan erbjuda den magraste sandjord man kan tänka sig, inte den feta mylla de vill ha. Jag kan inte heller erbjuda dessa skötselkrävande varelser alltför mycket vård. Så min kärlek blir olycklig och obesvarad. En av de stora favoriterna hos mig är ´Mme Isaac Pereire´, en helt underbar ros med handflatestora blommor med bakåtrullade kronblad. Doften är obeskrivbar! Den ska blomma precis hela säsongen, vilket den gjorde sitt första år här. Men, men, förra sommaren producerade den inte en enda blomma! Om den har klarat vintern så lovar jag att pyssla om den allt vad jag kan, även om det betyder att 700 andra rosor får leva på sparlåga!

Remontantrosor - ´Ferdinand Pichard´

En av mina trädgårdsamatörsvänner har ett sätt att dela in sina växter som jag tycker är rätt kul. Han kallar de växter som finns i hans trädgård och som han har bild på för "grupp1-växter". De som inte längre finns kvar i trädgården men som han har bild på hamnar i "grupp2-växter". I "grupp3-växter" hamnar de som han har haft men inte har någon bild på. ´Ferdinand Pichard´tillhör i så fall en "grupp2-växt" här. Den levde bara en säsong, men vilken säsong! Doften är så ljuvlig att det bara inte går att beskriva. Det var med denna ros som jag förstod att remontanter inte gillar, varken läget eller mitt sätt att sköta rosor! Jag har dessvärre inte hittat den efter den säsongen. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ha den krukodlad för den fantastiska doftens och blomrikedomens skull. I morgon börjar jag med några bourbon-rosor. En grupp som inte heller gill mig och min trädgård.

Remontantrosor - "Greta Persson"

Greta Persson är en fyndros från Cedergrens i Råå. De berättar i sin katalog att den fanns i en koloniträdgård som tillhörde en dam vid namn Greta Persson. Man har ännu inte funnit den rätta namnsorten på den så därför saluförs den som antingen "Nr 188" eller "Greta Persson". Det är flera år sedan jag köpte damen och den har hela tiden suttit på friland, men, men, men......i skrivande stund minns jag inte om jag såg henne på hela förra sommaren. Den sitter så planterad att en stor höstaster har hamnat framför.....attans! Jag får nog leta redan på henne i år, om hon fortfarande finns kvar. Cedergrens beskriver den som härdig och tålig och att den växer bra och blommar rikt med stora, dubbla, doftande blommor i en varm rosa färg. Jag och remontanter!

Remontanter - ´Frau Karl Druschki´

Idag kändes det verkligen som vår när jag gick upp till vägen för att hämta tidningen. Då bestämde jag mig för att visa några av de rosor som jag har ett komplicerat förhållande till, nämligen remontanterna. Ja, några och några, jag tar faktiskt livet av de flesta och jag tror i skrivande stund att jag bara har två levande kvar!

Lars-Åke Gustavsson skriver: "Remontantrosorna är skötselkrävande och i flera fall svårodlade. De ska odlas under optimala betingelser. Jorden ska vara väldränerad samt närings- och humusrik och växtplatsen solig, varm och helst skyddad mot hårda vindar. Dessutom krävs korrekt beskärning samt riklig gödsling och vattning för att de ska kunna ge sitt bästa." Ord och inga visor.

´Frau Karl Druschki´har jag inte längre i jorden utan hon krukodlas och tas in i kallförråd över vintern. Jag är faktiskt väldigt förtjust i den här frun som också har namnen ´Rein des Neiges´, ´Snowqueen´ och ´Snödrottningen´. Det sistnämnda namnet tycker jag är underbart och beskriver hur vacker hon är, tycker jag. Blommorna är oerhört stora - handflatan räcker knappt till - och med kronbladen vackert tillbakarullade. En vit dröm! Den står varje år på samma ställe vid vår uteplats och grenverket letar sig alltid in bland en olvonbuske vi har där. Grenverket är ganska kraftigt så det blir lite jobb med att få loss henne på hösten. Men vad gör det om det blir lite rivsår från en ros som blommar precis hela säsongen - ända till frosten tar de sista rosorna.

Klätter och kläng - några Geschwindrosor, ´Mercedes´

Efter några dagars ofrivillig sjukhusvistelse så blir det nu äntligen en ny Geschwindros, ´Mercedes´. Tyvärr finns det MÅNGA rosor som har det namnet! Men Geschwinds ´Mercedes´är en multifloraros som blir upp mot 3 meter hög. Blommorna är ganska stora och det kommer klasvis av dom. Den har ´De la Grifferie´ som en förälder. ´De la Grifferie´i sin tur har gallicablod, vilket jag gillar! Jag tänker att om man gillar lite ovanliga rosor så måste man göra ett besök hos Else på Roskraft!

Klätter och kläng - några Geschwindrosor - ´Himmelsauge´

Jag tror jag köpte den här rosen, inte bara för att jag då samlade Geschwindrosor, utan också för det vackra namnet - himmelsöga, ögat mot himlen eller kanske ögat från himlen. Jag tänker nog att bilden inte gör ´Himmelsauge´rättvisa. Den är mer purpurröd och sammetslen. Och som den doftar! Den doften är också himmelsk! Den räknas nog mer som en högvuxen buskros än en klätterros. Titta på knoppen, jag älskar runda och bulliga knoppar!

Klätter och kläng - några Geschwindrosor ´Griseldis´

´Griseldis´kommer från Gerd Anvik i Norge, som av och till har en hel del Geschwindrosor till försäljning. Det är svårt att få leverans från henne eftersom Norge inte är med i EU. Ibland skickar hon med vänner som har sommarboende i Sverige och ibland har vi fått åka dit och hämta. Det är något vi gärna gör, hon bor så oerhört vackert vid Oslofjorden och hela landskapet runt om är UNDERBART! Rolf Ginstmark skriver att ´Griseldis´ kan användas både som buskros eller mindre klätterros och att, eftersom den har canina-blod, också är mycket härdig, minst zon V. Blommorna är medelstora och väldigt vackra även om de inte doftar särskilt mycket. Trevlig ros med andra ord.

Klätter och kläng - några Geschwindrosor, ´Gilda´

´Gilda´var en av de första Geschwindrosorna jag köpte hos Else på Roskraft. Blomman är underbar! Blommorna är medelstora och mörkt vinröda i mitten med ljusare yttre kronblad. På bilden kan man se att den sitter tillsammans med en clematis. Det är arten mandschurica, som har godheten att vissna ner och börja från början varje år och som ger stora fluff av vita små blommor. Inga grubblerier när den ska beskäras. Orsaken till att den sitter med en kraftig clematis är att ´Gilda´tyvärr drabbas lätt av svartfläcksjuka och blir nästan naken, TROTS att jag sprutar med Binab. Tråkigt men sant. Men eftersom blommorna är så vackra så får hon vara kvar och får i stället en klädnad av clematisblad. Som det kan bli.

Klätter och kläng - några Geschwindrosor. ´Geschwindsorden´

Hurra! Idag är det vårdagjämningen! Jag tänker jag fortfarande måste ha hednablod eftersom dessa dagar betyder så mycket för mig! Nåväl, dagens Geschwindros heter ´Geschwindorden´. Det är en multifloraros som ska växa kraftigt. Min är planterad i den del av Stora Rosengången som av och till härjas av sork (grrrrr) så därför har den här plantan ännu inte nått sin fulla höjd på ~2,5-3 meter. Den har av någon anledning inte blivit särskilt fotograferad, bilden är från första sommaren den var här och känns inte typiska. Blommorna, som kommer i klasar, är så vackra. Tätt fyllda och med en mörkt rosa på gränsen till vinröd mitt och ljusare kronblad ytterst. Den doftar inte särskilt starkt, men säg den multiflora som gör det.

Klätter och kläng -några Geschwindrosor - ´Forsmeisters Heim´

Jag tror att den här rosen kommer från Roskraft. Rolf Ginstmark hade ett ganska stort sortiment av Geschwindrosor. Jag tror alla är engångsblommande. Jag skrev, jag tror det var om ´Geschwinds Nordlandrose´, att jag tyckte lite synd om honom (Rudolf Geschwind) eftersom han var omodern redan från start. Det är lite tråkigt att hans rosor kommit i skymundan, de allra flesta är väl odlingsvärda och borde få större uppmärksamhet. Så om ni trillar över någon, KÖP DEN!

Klätter och kläng - några Geschwindrosor, ´El Ariana´

För några år sedan fick jag för mig att jag skulle samla på Rudolf Geschwinds klätterrosor. De flesta är multifloror och det gillar ju jag. Men, men, de som nu växer här är l å n g s a m m a! Men de får hänga med på ett hörn ändå. Den första blir ´El Ariana´ som anges som en noisettrambler. Kinkig alltså! Den är oerhört vacker med sina bollformade rosor som kommer i klasar. Den ska bli upp mot 2,5 meter, men här är den fortfarande efter ~4 år fortfarande bara strax över metern. Kanske för den sitter tillsamman med en ´Hybrida´och under en STOR lönn.

Klätter och kläng - ´Wrams Gunnarstorp´

´Wrams Gunnarstorp´är från begynnelsen en "hitteros" vid slottet Wrams Gunnarstorp. Under en period låg den i bourbon-gruppen, vilket fick mig att "förstå" varför den inte ville så bra hos mig. Bourbon-gruppen går inte i min magra och sandiga jord. Så kom man på att det här nog var rosen ´Climbing American Beauty´som hörde hemma i wichurana-gruppen. Vips började min ros att bära sig åt som det skulle, det vill säga två blomningstider på säsongen. Men nu är man tillbaka till att den heter ´Wrams Gunnarstorp´igen, men den ligger kvar i wichurana-gruppen. Tursamt nog! Jag älskar den här rosen för storleken på blomman, doften och de vackert bakåt rullade kronbladen. Den är ljuvlig! Den ljusrosa rosen i nederkanten av bilden är den engelska rosen ´The Cottagerose´. Så här i efterhand förstår jag att rosen inte har det bästa läget här och att den behövde några år för att etablera sig.

Klätter och kläng - ´Venusta Pendula´

Ännu en arvensisros med de underbara vinröda knopparna och vita blommor. ´Venusta Pendula´ har ett helt annat uttryck än ´Splendens´som jag har presenterat tidigare. ´Venusta Pendula´har rosor som vänder sig mot himlen och ger ett uppnosigt intryck medan ´Splendens´ljuvt böjer sina rosor. ´Venusta Pendula´är en starkväxande ros som behöver lite plats. Men båda rosorna är vackra och lättälskade.

Klätter och kläng - ´Wartburg´

Har jag ärende ner till Österlen, vilket jag brukar ha någon gång per år, så MÅSTE jag besöka Else på Roskraft. Denna fantastiska människa, som förutom att vara lärare på heltid, även efter makens tragiska död, driver hans livsdröm vidare. Han for runt halva jordklotet och hämtade hem ovanliga rosor som han sticklingsförökade. Han var en karismatisk person som förordade att rosen ska vara på egen rot för att ha de bästa förutsättningarna. Else fortsätter med sticklingsförökningen från samlingen på över 1000 rosor. Nåväl, för några år sedan så var jag vägen om Roskraft och köpte då en av de Österlenska rosorna, "Ola Fiskare". Det är en multifloraros (som ni nu vet att jag gillar). Färgen är mörkt rosa och det är planterad i min "rossvamp" (med förlaga från Monets trädgård). Senare läste jag på Österlens Historiska Rosors hemsida att "Ola Fiskare" blivit vald till Årets Österlenros och att man även hittat vilken ros det var, nämligen ´Wartburg´. Jag är väldigt glad över att jag har den. Ni som har vägarna förbi Österlen, besök Roskraft! Det är en plantskola utöver det vanliga, och glöm inte att hälsa Else från mig!

Klätter och kläng - ´Valdemar´

Tänk att en ros kan vara så älskad och rar och fin och underbar och perfekt och charmig och jag vet inte allt! Jag tror att varenda besökare jag har i trädgården när ´Valdemar´råkar vara i blom faller i hänförelse. Han är en multifloraros som växer så det knakar. Nu ska jag väl inte gå vinterns händelser i förväg, men hittills har denna zon 3-ros aldrig frusit tillbaka någonting. Han är inte så lättstucken som andra multifloror så jag har ständig kö på folk som vill köpa den. Men om man tycker att det är OK med en okulerad ros så brukar den också finnas till salu hos Löta Trädcenter i Ärla utanför Eskilstuna. Multiflorarosor skaffar jag mig allteftersom jag ramlar över dom, de är så tacksamma. Nu går i och för sig inte alla i min zon, men pröva måste jag ju om det inte känns helt hopplöst att försöka. En annan rosgrupp jag samlar på är gallicor. Hela vintern har jag varit bekymrad över var jag ska plantera de som har kommit hem och är rotslagna och de som jag väntar på, sammantage ~25 stycken (kanske lite fler). I natt löste det sig var jag ska ha dom. Det blir en häck norr om vita rabatten. Jag nästan längtar efter att få börja gräva NU!

Klätter och kläng - ´Starkodder´

´Starkodder´har jag visat bild på tidigare i januari, men jag tar honom igen, STORA favoriten bland honungsrosorna. Den är PERFEKT. Blommorna är vackra, färgen är härlig och doften underbar. När jag går till Lusthuset sommarmornar för att äta frukost, så möts jag av doften, den sitter först i Stora Rosengången. Resten av vägen till Lusthuset svävar jag på små moln och tycker livet är gott att leva. I senaste upplagan av Rosbibeln så har Lars-Åke Gustavsson tagit med min favorit. ´Starkodder´är döpt efter gatan som Cedergrens i Råå ligger på. Det var i plantskolan man hittade en fröplanta, vilket fynd!!!! Tack för det.

Klätter och kläng - ´Splendens´

Jag har en stor svaghet för arvensisrosor. Jag ÄLSKAR rosor som är vita, men med en avvikande färg på knoppen och ett skimmer av den färgen på yttre kronbladen. Rosa arvensis ´Splendens´är favoriten bland arvensisrosorna hos mig. Även om den är ett taggmonster och engångsblommande så bara tar man den till sitt hjärta. Långa, långa och ruskigt slängiga och taggiga årsskott som året därpå ger ett överflöd av dessa underbart vackra rosor. Kan man bara hålla ordning på årsskotten och klippa in dom när de blir för långa, ja, då är problemen minimala. Mmmmmmmm.

Klätter och kläng - ´Sander´s White Rambler´

Det är några år sedan jag köpte den här zon 3-rosen. Men det är bara ~vart annat år som den blommar rikligt. Jag är alldeles för lat för att linda in rosor och täcka för vintern. Har det varit en snöfattig vinter så vet jag att de meterlånga årsskotten med säkerhet har kortats in betydligt. Men de somrar som den blommar rikligt så är den himla fin. Mängder av klasar med många, många väldoftande rosor. På våren speciellt är det här en ros som man ska akta sig för att gå i närkamp med. De flera meter långa årsskotten är bland de taggigaste man kan tänka sig! Huva. Men är den väl uppbunden så är den OK.

Klätter och kläng - ´Russeliana´

Det här är en ros med många namn! I Rosbibeln läser jag: ´Old Spanish rose´, ´Russell´s Cottage Rose´, ´Scarlet Grevillea´,´Souvenir de la Bataille de Marengo´. Och så ´Russeliana´förstås, som den säljs som i Sverige. Det är en av de äldre klätterrosorna som fortfarande säljs, så har man ett gammalt hus borde den här absolut finnas! (1826) Jag kan tänka att alla namnen är ett uttryck för att rosförädlarna "stal" växter från varandra och gav den ett nytt namn. Det var ju inte så lätt att kontrollera då. Numera är namnskyddade växter väl utmärkta med ett inringat R. Jag undrar vad David Austin hade gjort om han levt på den tiden. Nåväl, ´Russeliana´är en multifloraros som tror ha gallicagener också. Jättefin tycker jag. Rosor i stora klasar som inte slår ut samtidigt, vilket gör att hela färgskalan från karminröd och ner till annilingrått finns samtidigt. Doftar ganska gott. Enda nackdelen är väl att den är engångsblommande.

Klätter och kläng - ´Rosenholm´

Det är inte ofta som maken köper rosor och kommer hem med, jag har nog monopol på det tänker jag! Men år 2000 var han till Växus och hittade en emlig planta som han tyckte synd om, tror det var utförsäljning på hösten. Jag får ofta smygkasta växter som jag inte tycker duger längre, han är där och livräddar! Nåväl, jag letade i litteraturen efter den och hittade ingenting. (Lars-Åke Gustavsson har den med i senaste upplagan av Rosbibeln och numera hittar jag också sökställen på nätet) Klätterros, ja det stod det på lappen, så den blev planterad vid en stolpe i Rosenrotundan. Växte dåligt de första två åren, men maken hade ju köpt den så den fick vara kvar. Så vips tog den fart. Helfigursbilden är från 2005, ingen ny bild alltså. Nu är den inte så ståtlig längre. Redan vintern 2006 tog den styrk både underifrån och uppifrån. Sork och Kung Bore i kombination är inte så kul för en ros. Den har kommit igen, men växtligheten runt om har blivit större och den får inte längre så mycket svängrum och ljus. Den har ´The Fairy´som ena föräldern, och det märks väl. Men den blommar rikt. Doften är svag, men vilket vackert grenverk den har! Bladen är friska och fina och grenarna och ett vinrött anslag med röda småtaggar. Lars-Åke anger blomningstiden från juni, men här blommar den mycket senare, i mitten - slutet av juli kör den igång och håller på nästan hela augusti.

Klätter och kläng - Rosa longicuspis, läderros

Den här typen av klätterrosor gillar jag, enkla rosor med ståndarkransen väl synlig. De får ett uppnosigt intryck som jag charmas av. Första gången jag såg longicuspisen var på Järnaseminariet på den första POM rosinventerar-kursen. Den fyllde hela taket på ett växthus och jag blev blixtkär! Redan på hemvägen så åkte jag vägen om Löta trädcenter i Ärla utanför Eskilstuna (Rosparadiset över allt annat) och fick den med mig hem. Då angavs den som en zon 1-ros, omöjligt hos mig, men skam den som inte försöker, så den fick det bästa skyddade läget i Rosengården. Numera klassas den i zon 3 och det vet jag går numera. Den sitter innanför ett norrplank mot "Rosentunneln" och eftersom den kan bli över 5 meter, så antar jag att den kommer att ta över hela tunneln om den klarar vintrarna lika bra i fortsättningen. Den doftar lent och gott, men inte bedövande.

Klätter och kläng - ´Purity´

Jag köpte ´Purity´som en zonknäckarros, den anges som en zon 3-ros och numera vet ni att jag har zon 4-5. Första våren, med en vinter i bagaget, så tänkte jag att det här går aldrig! Den var hårt nerfrusen och liknade mest en rabattros och blev beskuren som en sådan. Men som den ändå blommade den sommaren! Och somrarna efter också. Jag behöver inte längre vara bekymrad även om den fryser ner, den kommer igen med besked. Blommorna är stora, halvfyllda och doftar lent och gott. Som synes är bladverket friskt och fint, vilket alltid är en bonus. Den blommar två gånger, alltså inte hela tiden, men som den blommar! Mmmmmmmmm.

Klätter och kläng - ´Pink Helena´

Jag hoppar över ´New Dawn´ och några till och visar i stället ´Pink Helena´. Det är en ros i helenae-gruppen och jag har fått den från någon plantskola i Tyskland, minns i skrivande stund inte vilken. Jag har bara haft den i två år och sommaren 2009 var första gången som den blommade. Den har skickat upp flera årsskott på över två meter, så jag håller tummarna för att de har klarat den här tuffa vintern och kan producera ett av av rosaskimrande blommor i år. Jag håller hela tiden ögonen öppna för fler honungsrosor, det finns fler än vad jag kunde ana. När jag fick min första, ´Hybrida´, så trodde jag att det var det allt som fanns. Men ack vad jag bedrog mig.

Klätter och kläng - ´Lykkefund´

´Lykkefund´fick jag överta för några år sedan av en rosenvän uppe i norra länsdelen (T-län) där det är klar zon 5 närmare 6. ´Lykkefund´anges som zon 3. Vi hade precis byggt norra planket till Rosengården och för att vara säkra på att den skulle klara sig här så sattes den innanför = söderläge. Redan efter ett par år så hade den vuxit över planket och är nu på väg norrut. Den blommar oerhört rikt och är sanslöst vacker när den är i blom. Doften är det allra ljuvaste. Man brukar ju säga att ´Lykkefund´är tagglös, men det är en sanning med modifikation. Grenarna är tagglösa, men den klättrar med hjälp av taggar på baksidan av laden. Mycket lättälskad ros!

Klätter och kläng - ´Leverkusen´

´Leverkusen´är en helt förtjusande klätterros om man gillar gula rosor. Jag har aldrig känt någon doft, men besökare har mmmmmmm:at och tyckt att den doftar som en vitsippsbacke. Fördelen är ändå att den blommar långt in på hösten. De yttre kronbladen har ibland en orange-rosa ton som är väldigt attraktiv - i mina ögon. En härdig ros, upp till zon 5.

Klätter och kläng - ´Karlsruhe´

Tråkigt nog är inte ´Karlsruhe´någon vanlig ros i handeln, för det är den värd. Själv fick jag min genom Trädgårdsföreningen i Göteborg som gjorde ett upprop till Svenska Rosensällskapet för några år sedan, om rosor till salu. Jag högg tag i en direkt! Nu pratar vi om STORA blommor. En utsträckt handflata.....typ. Jag tror inte att jag sett så stora blommor på någon klätterros tidigare. En del tycker att färgen är köttrosa, själv gillar jag den. Kronbladen böjer sig vackert bakåt. Den har ingen doft att tala om, men den blommar länge, så det jämnar ut sig.

Klätter och kläng - ´John Davis´

I vanliga fall kommer jag och kanadensiska rosor inte alls överens (bortsett från rugosorna), men ´John Davis´sköter sig bra (till skillnad från ´John Cabot´som får den här sommaren på sig, sen åker han ut!) ´John Davis´kom hit 2003 när vi gjorde vår Lusthusrabatt. Där sitter han vid en stople tillsammans med alpclematisen ´Riga´, så han har det inte lätt i konkurrensen. Men ändå blommar han på med sina stora löst fyllda rosor. Blomningen är dessutom lång, hela säsongen så gott som. ´John Davis´ska vara härdig upp till zon 6, så det är en tuffing! Inte dum alls faktiskt!

Klätter och kläng - ´Johanna Röpke´

I början av 2000-talet for jag iväg till Prästgården i Östra Tunhem för att kika på rosor. En gång om året öppnar Ingemar Fägerlind trädgården i sitt barndomshem och visar rosorna. Det var en fantastisk upplevelse, ett besök jag kan rekommendra alla rosälskare. Där fick jag för första gången uppleva hur det känns att vara omsluten av rosor. En ros som jag blev störtförälskad i var en enorm ´Johanna Röpke´, som jag turligt nog kunde köpa redan samma dag, eftersom en lokal plantskola sålde rosor på ängen utanför prästgården. Men säg den kärlek som varar beständigt. Någon enorm ros blir det inte här. Johanna blommar snällt varje år, men inte i det överdåd som jag önskar. Fast jag hoppas ju för den är verkligen vacker, så i år då.............