Jag har elva gallicor i Lönngången. Alla har jag inte bilder på, men de flesta. Jag tänker ta tre i taget. Den första blir ´Cosimo Ridolfi´, en Vibert-gallica från 1842. Den är nog den som är mest lila, nästan syrenlila, av de rosor jag har. Bladverket är friskt och fint och den är nästintill tagglös. Den doftar inte så starkt, men väldigt gott.
Nästa gallica blir ´James Mason´, uppkallad efter den kände skådespelaren som var en stor rosvän och samlare av rosor. Den är framtagen av Peter Beales och är således en ny gallica. Föräldrarna är Scharlachglut och Tuscany Superb, båda fantastiskt fina gallicor. Den käre James är väldigt rikblommande, busken nästan täcks av stora, röda rosor. Ja, man blir glad när man ser den. Tur som är sitter de inte i närheten av varandra!
Den sista gallican idag blir Dis Moi Qui Je Suis, en fransk hitteros vars namn ~betyder "Säg mig vem jag är". Den är mörk och snygg och doftar gudomligt! En gallica att hålla ögonen öppna för.
Ha det gott rosenvänner!
Trevligt med gallicorna! Måste säga att Dis Moi Qui Je Suis skulle jag kunna skaffa för namnets skull..VAr har du fått tag i den?;)
SvaraRaderav
SvaraRadera