lördag 19 mars 2011

Rosor och minnen


Den här vintern har av många anledningar varit tung. Det är inte bara den långa kalla vintern och sviktande hälsa som varit orsaken, familjen har också drabbats av sorg. Min mamma, som varit död i över 20 år, hade en sambo som varit som en extra morfar i familjen. Rund och go och oerhört generös med kärlek. Hans hälsa var inte den bästa det sista året och han kropp orkade inte mer. I maj skulle han fyllt 80 år, men första veckan i februari gav han upp. Från honom har vi fått albarosen ´Minette´. De första åren kallade vi rosen för "Pershytterosen". Vi hade aldrig ägt en ros före den och visste ingenting om rosnamn och rosgrupper. Men som vi älskar den solskensrosen! Och varje gång jag ser den i blom så tänker jag på vår goa Albert.


Bara en vecka senare får vi en tidig söndagsmorgon veta att vår allra bästa vän också har somnat in. Han var inte bara en underbar vän, han var också morfar till fem av våra barnbarn. Han var alltid en medelpunkt i familjekalasen. Från Lasse kommer många rosor. Manliga färger förstås, gult, rött, orange. Rosor som ´Sun Hit´, ´Mandarin´, ´Flammentanz´och så den som jag visar bild på, den gula ´Bella Renaissance´. Jag vet inte om den saluförs längre, men det är den enda renaissanceros som klarat av 10 år här! Den rosen påminner om alla roliga timmar vi tillbringat tillsammans. Även om dessa två fattas mig, så känner jag mest tacksamhet för att jag har känt dom.

Det blev ett ledsamt inlägg på min blogg, men nu när begravningar är förbi, så kan jag se fram mot våren igen.

3 kommentarer:

  1. Så sorgligt att höra, att det varit en så tung tid.
    Döden är ju oåterkallelig, där kan man bara bevara de ljusa minnena, men hälsan kan kanske förbättras?!
    Skickar en varm tröstekram!

    Hoppas nu att den kommande våren gör, att allt känns lättare.

    /Märit

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att du haft det tungt. Jag hoppas att resten av året bara ska innebära glädje för dig.

    Ha det gott, Kerstin

    SvaraRadera
  3. Beklagar verkligen er sorg.. Och glädjer mig å era vägnar för alla fina minnen ni har kvar. Rosorna är ju i sanning underbara påminnelser om de kära ni saknar men som ändå finns kvar genom just rosorna o minnena.

    Varm kram!

    /Veronica

    SvaraRadera