Spinosissimarosor - ´Juhannusmorsian´

´Juhannusmorsian´betyder midsommarbruden. Och vilken brud, det står ett skimmer över henne! Det är en finsk pimpinell som det finns funderingar över namnsorten. I det finska pimpinellhäftet funderar författaren Aila Korhonen över om den kan vara identisk med ´Lismore`, en ros som salufördes i St Petersburg runt första världskriget. Något svar ger hon inte och jag vet inte hur långt man kommit i Finland med att identifiera "hitterosor". I alla händelser är det en ljuvlig ros. Färgen skiftar som hos pärlemor och gör den nästan obeskrivbar. Den doftar mycket starkt och väldigt gott. Trots att jag fått den som rotskott så har den inte spridit sig i den omfattning som jag hade önskat! Det är rotskottskö på den.

Spinosissimarosor - ´Jaqueline du Pré´

Den kära Jaqueline är den flirtigaste ros jag känner. Vilka ögonfransar! Lars-Åke Gustavsson lägger henne i gruppen moderna buskrosor, men med spinosissimagener så hamnar den där hos mig (eftersom jag samlar på spinosissimor) Den behöver ett ganska fritt läge för att komma till sin rätt. Jag hade den från början med andra rosor, men som den primadonna hon är, så behöver hon allt ljus på sig! När hon trivs så blommar hon rikligt på högsommaren och ytterligare en gång fram på höstkanten.

Spinosissimarosor - ´Husmoderrose´

Den kära Husmodern är sannerligen en överlevare! Jag skulle vilja påstå att om man tar in henne i trädgården så har man henne för livet! Det är en ros som sprider sig enormt med rotskott. Men samtidigt så skulle jag inte vilja vara utan henne. Knopparna är bulliga och fina, blommorna ser ut som minimarsipanrosor och doften........ja, den är underbar! ´Husmoderrose´har sitt ursprung i Norge, det hörs på namnet. Den blir upp mot ett par meter hög. I Lindesberg har jag sett den här som en välklippt häck, och det är en häftig upplevelse. Tätt klippt och med en skir väv av rosa rosor över.

Spinosissimarosor - ´Huldra´

´Huldra´ är en helsvensk ros, framtagen av Evert Nilsson i Ås utanför Östersund. Evert Nilsson tog fram många nya sorter av olika växter och alla namnade han efter skogens väsen, ´Huldra´är ett passande namn på den här rosen. Den är förtrollande. Matti Kulju, som jag köpt den av, anger att den är en korsning på ´Poppius´ och R. rubiginosa. Bladen är inte typiskt pimpinelliga, men inte heller äppelrosens. De är lena som lammöron. Blomman är ~5-7 cm stor och har behaglig doft. MK anger höjden till 1,5-2 meter. Jag har aldrig sett den till salu i Sverige, vilket är synd. Det är en buskros med säregen utstrålning, skriver Karin Berglund i "Lust och fägring".

Spinosissimarosor - ´Harison´s Yellow´

När ´Harison´s Yellow´är i blom då känns det som solsken varje dag! En strålande gul färg som även en som jag, som inte gillar gula rosor särskilt mycket, värms av. Det är också denna ros som är "The Yellow Rose of Texas", en låt som min mamma älskade på 1950-talet. Nåväl, det är en ros som växer i många äldre trädgårdar i Nora, så det brukar aldrig vara svårt att få rotskott. Den växer kraftigt och blir hög och även storkbent, så för att få en bra form behöver man nog näst intill jämna den med marken med några års mellanrum. Doft? Njae.

Spinosissimarosor - ´Haidee´

´Haidee´är en av Dr Frank Skinners rosor - en kanadensare med andra ord. När jag kikar på mina bilder av den så minns jag faktiskt inte hur den doftar. Hade den haft stark doft så hade jag absolut kommit ihåg det. Jag kikade lite på Help Me Find för att se om det stod något om doften, men nej. Däremot står det att många rosor som är etiketterade ´Haidee´förmodligen är ´Suzanne´! Det hade jag inte hört talas om tidigare. Nu måste jag komma ihåg att titta på min ´Suzanne´när den är i blom och jämföra! FASA! Jag ogillar i högsta grad alla förväxlingar och felmärkningar i rosornas värld, men det verkar vara svårt att komma åt. Fast jag är glad åt den ros jag har som är namnad ´Haidee´.

Spinosissimarosor - ´Golden Wings´

Nu lägger Lars-Åke Gustavsson ´Golden Wings´i gruppen Moderna Buskrosor, men med både R. spinosissima var. altaica och ´Ormiston Roy´i generna så vill jag ha den bland spinosissimorna. Basta! Det är en ros som blommar precis hela sommaren och blommorna är så vackra. Kronbladen böjer sig på ett sätt som gör att jag tror att det är propellerformen som gett namnet wings bärighet. Blommorna är över decimetern stora och doftar så lent och gott. Jag har min tillsammans med sommarrudbeckia och prästkragar, jag tycker de passar varandra.

Spinosissimarosor - ´Glory of Edzell´

Lars-Åke Gustavsson skriver så här i Rosbibeln: "En praktfull ros att längta efter under våren eftersom den blommar mycket tidigt. Peter Boyd skriver att blomningen ger intryck av ett moln av rosa fjärilar". Visst är det härligt att ha en buske full av rosa fjärilar! Den bästa beskrivning jag hört faktiskt. Jag tycker jättemycket om ´Glory of Edzell´, den vita teckningen inne i kronbladen, som påminner om ett tänt tomtebloss, är så attraktiv. Det är en ros som man verkligen lägger märke till när den är i blom. På bilden syns hur eländigt mina spinosissimarosor har det. Några sitter i en häck precis intill en syrénhäck, dessutom i den allra magraste sandjord och med stora lönnar som granne! Men som synes, den blommar på ändå. Tänk om alla rosor vore så anspråkslösa.

Spinosissimarosor - ´Frühlingszauber´

´Frühlingszauber´är en PRIMADONNA! Lars-Åke Gustavsson skriver att den växer tillfredsställande på medelgoda jordar, men jag vill nog påstå att hon KRÄVER omsorg och god jord. Rosen på bilden blev sorkmat förra vintern men en ny planta kom från Tyskland (jag har aldrig sett den till salu i Sverige) i höstas. Det är en ros - om man gillar de spektakulära - som man bara måste ha! Blommorna är så underbart vackra med den nästan citrongula mitten. Nu överföll längtan efter rosblomningen mig! Suck, vilken underbar tid vi har framför oss.

Spinosissimarosor - ´Frühlingsschnee´

Det är tufft att vara samlare! Så snart jag fick klart för mig att det fanns fler rosor i Frühlingsserien än de som vanligast säljs i Sverige (-gold, -duft, -morgen) så var jag naturligtvis tvungen att få fatt på dom. Så hem kom för ett par år sedan ´Frühlingsschnee´och ´Frühlingsanfang´(den sistnämnda har jag inte någon bild på tyvärr för den är himla snygg!) Doften på ´Frühlingsschnee´är stark och helt underbar och blommorna är handflatestora. Den ska bli upp mot 2 meter, men så hög är jag inte säker på än att jag vill ha den på den plats den sitter. Kolla in knoppen! Helt underbar.

Spinosissimarosor - ´Frühlingsmorgen´

Blir man inte förälskad i den här rosen, ja då vet jag inte vad man ska bli kär i! Underbar är bara förnamnet! ´Frühlingsmorgen´har STORA enkla, oerhört vackra blommor med vinröda ögonfransar. Något flirtigare får man leta efter. Tyvärr doftar den inte lika mycket som sina halvsyskon, men doft ovanpå en så vacker ros hade man kanske inte orkat med, det hade nog blivit för mycket. Den har godheten att komma med lite blommor på höstkanten också, inte bara runt midsommar som de andra Fruhlingsrosorna.

Spinosissimarosor - ´Frühlingsgold´

Wow vilken blomning ´Frühlingsgold´producerar. STORA blommor ~15 cm som doftar så underbart att livet verkligen känns som en dans på rosor när man passerar. Jag använder min uppbunden mot ett plank och den blir som en klätterros i princip. Jag har andra rosor nedanför som fyller upp de nakna benen. Nackdelen med den är att den har lätt att få svartfläcksjuka! Eftersom den sitter mot ett söderplank så avmognar den inte heller på ett bra sätt på hösten så därför kan den få "plötslig" grendöd. Ett långt årsskott som börjar grönska på våren torkar plötsligt in och så måste man klippa ner till marken. Det är inte så kul, men inte mycket att göra åt eftersom jag vill ha den på den platsen. Det är en ros som alla borde ha som älskar gula rosor och rosor med stark och bedövande doft.

Spinosissimarosor - ´Frühlingsduft´

Jag älskar rosorna i Frühlingsserien även om de inte är typiska för spinosissimor utan bär sig mer åt som moderna buskrosor. ´Frühlingsduft´är en fullständigt makalös ros! Blommorna är runt decimetern stora och fyllda. Färgen är obeskrivbar, den skiftar i rosa, gult, honung, aprikos! Doften är helt omöjlig att berätta om, stark och god! Helfigursbilden är på en ros i Västerås där den slängde sig flera meter upp i en stor syrénhäck. Doften från den kändes på ett par kvarters avstånd. Min egen ´Frülingsduft´har en bra bit kvar till den höjden, men jag är såååå nöjd bara den blommar. Ljuvligare ros får man leta efter!

Spinosissimarosor - ´Falkland´

Den här bilden på ´Falkland´togs när den blommade allra första gången för några år sedan. Av någon anledning har den inte blivit fotad fler gånger. Det måste jag åtgärda i sommar, för den är en ljuvlig ros. Blommorna kommer i klasar och är först blekt rosa som sen bleknar till ~vitt. Det gör att det blir ett pärlemorskimmer över blomningen. Den tillhör de spinosissimor som inte blir så höga, runt metern bara. Min bild gör den inte alls rättvisa!

Spinosissimarosor - ´Dunwich Rose´

´Dunwich Rose´ser ut som en vitspippsbacke när den är i blom. Låg med ett brett växtsätt och fylld med enkla, vita blommor i vitsippsstorlek. Den är bland de första spinosissimorna att blomma här och det tar man ju tacksamt emot! Senare kommer massor av nypon, som också är fint att kika på, svarta. Nu längtar jag verkligen efter grönska!!!!

Spinosissimarosor - ´Double White´

Skönt att vara tillbaka här igen. Jag har varit på resande fot utan den separata hårddisken för rosbilder, först Älvsjömässan som inte går att missa förstås, och sedan på studieresa till Gotland - några fantastiska dagar. Men nu är jag äntligen hemma igen och det är såååååå skönt! Dagens spinosissima, ´Double White´är en doftbomb! Jag tycker den är enkel att skilja från den "vanliga" Finlands Vita, genom att blommorna är mindre och mycket, mycket mer fyllda. För oss som älskar "pimpineller" så tänker jag nog att den är ett måste. Den blir upp till 2 meter, men eftersom den sitter i "Stora Pimpinellhäcken" så får den inte komma upp i den höjden. Däremot går den i höjden i landet, upp till zon 6.

Spinosissimarosor - ´Beauty of Leafland´

Stora, vackra och ädelrosformade rosor, kan man bli annat än förälskad? Färgen är underbar, lite rosa, lite vit, lite gul och doften är stark och berusande! Lättälskad ros med andra ord. ´Beauty of Leafland´gör sannerligen skäl för sitt namn. Jag har bara haft den i ett par, tre år och den har ännu inte nått upp till full höjd ~2,5 meter. Men jag ser verkligen fram mot det. Fast, precis nu, kommer jag ihåg var den är planterad, i en häck, så den får nog inte bli så hög, häcken ska hållas i ~1,5 - 1,75 meters höjd. Den har kanadensiskt blod i sig, spinosissiman ´Haidee´är den ena föräldern, en annan lättälskad ros som kommer lite senare.

Spinosissimarosor - ´Aurora´

Nu benämner man kanske inte ´Aurora´som en spinosissimaros utan som en harisoni- eller foetidaros, dvs gruppen turkiska gulrosor. Men huvudgruppen är ändock spinosissima. ´Aurora´finns så fint beskriven i ett häfte som det finska rosensällskapet har gett ut. Tyvärr har jag det till utlåning för tillfället, så det får bli det vanliga minnet jag får ta till - inte alltid så fiffigt! Nåväl ´Aurora´ blir upp mot 2 meter när hon är fullvuxen och dit har hon långt kvar hos mig. Blommorna är mer citrongula än klargula, halvfyllda och ~3-5 cm stora. Vi får ganska många rosor i den här gruppen från Finland. Där är man duktig på att dels ta reda på hitterosor, dels att ta fram helt nya sorter. Själv brukar jag handla finska rosor från en kille uppe i Uleåborg, Matti Kulju. Jag drömmer om att få besöka hans plantskola som lär vara något utöver det vanliga. Alla rosor han säljer är dels på egen rot och dels härdiga i zon 6-7! Bara det! Här kommer hans hemsida.
http://www.taimisto.net/

Spinosissimarosor - ´Altaica´

Rosa spinosissima var altaica, orientalisk pimpinellros, ja så beskriver Lars-Åke Gustavsson denna ros i senaste upplagan av rosbibeln. Nu är den placerad i gruppen "Vildrosor", men spinosissima är den fortfarande! Blommorna är stora, närmare decimetern i diameter. Kritvita med ett piggt utseende. Den älskas av alla insekter när den står i blom och busken är rikblommande. Namnet har den fått, skriver Lars-Åke, för att den första gången hittades på Altaibergen, på gränsen mellan Sibirien och Mongoliet. Jag kan ibland fundera över hur alla rosor har hittat till Sverige! De flesta har en ganska spännande historia. ´Altaica´har varit i kultur sedan tidigt 1800-tal.

Spinosissimarosor - ´Aïcha

Jag håller fortfarande på att öva på begreppsbytet spinosissima-pimpinell. För att hålla nomenklaturen rätt över hela världen så bestämdes under Linnéåret att det är spinosissima (mycket taggig) som är det rätta för den här rosgruppen. Det var också det som Linné skrev först. Men begreppet pimpinellifolia är starkt. Kanske för att det var det som Linné sa till sina elever. Jag kan föreställa mig att han gått med en grupp elever i sin trädgård och nypt av ett pimpinellblad och när han sedan passerade någon spinosissima-ros så sa han på sitt pedagogiska vis; se här en ros med pimpinellifolia = med blad likt pimpinellens. Jag har tidigare berättat att jag har extremt mager och sandig jord. Det är inte så många rosgrupper som gillar det; jag har ju med sorg i hjärtat berättat om de rosor som inte gillar läget. Man kan inte streta emot naturen i sin trädgård: You have to follow the flow. Det betyder för mig att jag satsar på spinosissimor och gallicor, två rosgrupper som står ut med sådana förhållanden. Jag presenterar några av de spinosissimor som jag har i bokstavsordning. Den första blir ´Aïcha´. Blommorna är så oerhört vackra - jättestora och med en vinröd ståndarkrans. Doftar så starkt och fint. Guldbaggarna älskar den här rosen och jag älskar färgkombinationen gul ros-guldbagge. De dricker sig berusade av nektar och somnar inlindade i ståndarkransen. ´Aïcha´har godheten att blomma två gånger på säsongen.

Bourbon-rosor ´Reine Victoria´

Ljuvligare än ljuvlig! ´Reine Victoria´ är en zon 2-ros!!!! Det var blixtförälskelse när jag köpte henne för ganska många år sedan och hon fick den (då) allra bästa platsen, innanför norrplanket och i upphöjt läge, i rosengården. Konstigt nog överlever ett par pinnar varje år! För att dölja att kejsarinnan är naken varje sommar, så sitter hon med ett par olika nävor, vita rallarosor och en blå klematis jag inte kommer ihåg namnet på. Dessutom trängs hon med ´New Dawn´, ´Lykkefund´, ´Chianti´och några rosor till. Hennes hov är stort och skyddande! Men vilken ros! Lars-Åke Gustavsson berättar i rosbibeln att Valdemar Petersen sade om ´Reine Victoria´:"Hade jag bara plats för en enda ros i min trädgård skulle valet falla på denna." Doften är av den karaktären att jag tvingar alla trädgårdsbesökare att dofta på henne när hon är i blom och den taktiken har fått fler på fall kan jag berätta! Mmmmmmmmm........ (en del besökare är säker på att min ´Reine Victoria´egentligen är ´Mme Pierre Oger´, en "tvillingros" som är ljusare än kejsarinnan och även härdigare, till zon 3)

Bourbon-rosor ´Louise Odier´

Hatkärlek, så beskriver jag nog bäst mitt förhållande till den kära ´Louise Odier´! Hos andra trädgårds/rosvänner så är den enastående med buskigt växtsätt och mängder av blommor hela säsongen. Hos mig är det inte riktigt så. Den var en ganska fin buske när den köptes i slutet av 90-talet. Men med tiden blev det bara en pinne. Nåväl, skam den som ger sig. Ytterligare en ´Louise Odier´ inköptes och sattes tillsammans med den första. Nu skulle det väl ändå bli en buske! Men, näe! Fast det är två buskar så blir det bara två pinnar. Visserligen blommar de fint och jag (och maken) älskar blommorna som doftar så oerhört gott. Men hur ska man kunna älska en dam som hela tiden är naken! Svartfläcksjukan tar allt lövverk! Den lever just nu på nåder! Om inte Binab-behandlingen hjälper den här sommaren, så räknar jag med att få en plats ledig!

Bourbon-rosor ´Great Western´

Denna ros köpte jag en gång som ´Gipsy Boy´. Men så hade jag besök av en lokalgrupp i Svenska Rosensällskapet och de påpekade mycket riktigt att ´Gipsy Boy´och ´Great Western´kan vara mycket lika, men att skillnaden är att ´Great Western´s kronblad är grå på baksidan, vilket då min hade. Det bildas varje år flera nya årsskott på den här och jag drömmer om att den ska bli en stor och vacker buske. Men det är likadant varje år, grenarna torkar in och det blir bara en eller i bästa fall två grenar kvar som är blombärande. De två grenarna angrips dessutom av diverse sjukdomar och insekter! Men jag hoppas ju! Titta på de bulliga och fina bourbonknopparna. Jag smälter! Blommorna är så stora, nästan handflatestora, och de kommer i klasar. För några år sedan besökte jag Sissinghurst Castle och såg hur de tvingar fram en större blomning genom att binda ner grenarna på alla rosbuskar. Så det praktiserar jag numer på de en till två grenar som kommer, och det blir faktiskt en del blommor på det sättet.